Fossilfrihet kräver mångfald av bränslen
En intervjustudie som Länsstyrelsen i Västerbotten genomfört visar att åkerier från norra Sverige är väl medvetna om sin roll vad gäller klimatutsläpp och luftkvalitet. Men de ser inte på vilket sätt de ska kunna vara en del av lösningen för att uppnå de politiska mål som satts upp till 2030 och 2050. ”Näe, det kommer inte att hända, inte med dagens förutsättningar” säger de! Det måste finnas såväl politiska incitament för långsiktiga skatteregler som krav från kunderna på minskade utsläpp samt tankstationer för förnybara drivmedel. Deras marginaler är för små för att de ska kunna ta den risk det innebär att byta till ett fordon med annat drivmedel än diesel och behöver därför en kund som ser mervärdet av transporter med lägre klimatpåverkan.
Transporter är en av de största utmaningarna för Sveriges och världens gröna omställning. Enligt Trafikverkets basprognos 2015 kommer godstransporter på väg att öka med 47 procent i tonkilometer till år 2030. Inte heller inom EU förväntas godstransporterna minska. Tyngre transporter förser inte bara Sverige och Finland utan också övriga Europa med bland annat viktiga råvaror som ger både tillväxt och konkurrenskraft och allt kommer inte att gå på tåg.
För att vi skall lyckas med omställningen är det viktigt att förstå att det behövs flera alternativ – men för vem? Det är inte för åkerierna som det behövs fler alternativ, det är för att vi skall lyckas med omställningen. Det är därför viktigt att transportköparna får incitamenten att ställa krav på transportörerna och sedan följa upp dem – då kommer omställningen att lyckas.
I Sverige har HVO100 växt snabbt de senaste 1-2 åren inom tung trafik. Det är enkelt att sätta upp en tankstation och bränslet fungerar i merparten av befintliga tunga fordon. Men tillgång till HVO som är fri från palmolja är begränsad, med ett fåtal HVO-producenter. Det gör att flera åkerier som håller miljöfanan högt tvekar då palmoljefritt är en viktig parameter för dem. För ett par år sedan bidrog användandet av RME100 till en ökning av förnybart i transportbranschen men har rasat i försäljning bland annat till följd av höjd beskattning.
För att möta behovet av en infrastruktur för alternativa drivmedel har vi gått ihop och ansökt om medel från Connecting Europe Facility-programmets transportutlysning (CEF) för att genomföra ett gränsöverskridande projekt under namnet Bothnia Green Fuels. Begränsningen i tillgång till hållbara drivmedel är själva kärnan i projektet – fler alternativ av förnybara bränslen behövs för att kunna ställa om sektorn tung trafik. Målet är att öka tillgången på flytande och komprimerad fordonsgas, ED95 och HVO för tunga transporter genom att bygga en korridor av gröna multifuel-tankstationer, från Gävle upp till Luleå och vidare ner till Jyväskylä i Finland. Tio procent av projektets budget ska användas att bekosta merkostnaden som finns för fordon som drivs av alternativa drivmedel, allt för att få ut dessa på vägarna. Projektet kommer också söka sätt att minska åkeriernas affärsrisker och komma förbi andra affärshinder som finns genom samverkan mellan offentliga och privata aktörer.
Sverige har en unik position i Europa med högst andel förnybart i transportsektorn. Vi har en basinfrastruktur för flytande gas, en etablerad infrastruktur för gasfordon och tankstationer för HVO, särskilt i södra Sverige. Europaparlamentet och rådet har också i det så kallade DAFI-direktivet (2014/94/EU) lagt fast mål för hur medlemsländerna ska hantera utbyggnaden av infrastrukturen. Men EU kommer med största sannolikhet inte att klara de uppsatta målen om att medlemsländerna ska ha 10 procent förnybart i transportsektorn 2020. Om detta projekt beviljas kommer det att bidra till att både Sverige och Finland kan uppfylla kraven i direktivet och fortsätter leda utvecklingen.
Det räcker inte att vi i branschen vill göra dessa förändringar. Framgången är till stor del beroende av nationella strategier samt tillgång på förnybara drivmedel. I infrastrukturplanen för 2018-2029 görs det stora satsningar i form av järnväg och kollektivtrafik. När det gäller fossilfria drivmedel väntar vi fortfarande på en tydlig strategi för fossiloberoende transporter år 2030. Sverige har alla möjligheter att gå före och visa vägen samtidigt som vi säkrar affärsmässigheten i utbyggnaden mot en fossiloberoende transportsektor. Missa inte den!
Markus Sundström, VD Sundfrakt AB
Petra Viklund, VA-chef Luleå kommun
Robert Sobocki, VD Scania-Bilar Sverige
Sofie Indevall, affärsområdechef Biodrivmedel SEKAB
Per-Erik Jacobsson, VD Skelleftebränslen
Jan Strandhede, Informationschef Volvo Lastvagnar Sverige
Arne Smedberg, VD BioFuel Region
Projektfakta
Partners: BioFuel Region AB, AGA, Gasum, Luleå kommun, Micropolis, Mustankorkea Ltd, Regional Council of Central Finland, Scania-Bilar Sverige, SEKAB, SEO, Skelleftebränslen, Sundfrakt och Volvo Lastvagnar
Budget: 27 miljoner EUR
Tidsperiod: 2017-2020
Besked om projektet beviljas kommer i juli 2017.
